French Post-Impressionist Painter and Printmaker, 1864-1901 Henri de Toulouse-Lautrec, a direct descendant of the counts of Toulouse, was born on Nov. 24, 1864, at Albi. His eccentric father lived in provincial luxury, hunting with falcons and collecting exotic weapons. Henri began to draw at an early age. He suffered a fall in 1878 and broke one femur; in 1879 he fell again and broke the other one. His legs did not heal properly; his torso developed normally, but his legs were permanently deformed. Encouraged by his first teachers, the animal painters Rene Princeteau and John Lewis Brown, Toulouse-Lautrec decided in 1882 to devote himself to painting, and that year he left for Paris. Enrolling at the Ecole des Beaux-Arts, he entered the studio of Fernand Cormon. In 1884 Toulouse-Lautrec settled in Montmartre, where he stayed from then on, except for short visits to Spain, where he admired the works of El Greco and Diego Velazquez; Belgium; and England, where he visited Oscar Wilde and James McNeill Whistler. At one point Toulouse-Lautrec lived near Edgar Degas, whom he valued above all other contemporary artists and by whom he was influenced. From 1887 his studio was on the Rue Caulaincourt next to the Goupil printshop, where he could see examples of the Japanese prints of which he was so fond. Toulouse-Lautrec habitually stayed out most of the night, frequenting the many entertainment spots about Montmartre, especially the Moulin Rouge cabaret, and he drank a great deal. His loose living caught up with him: he suffered a breakdown in 1899, and his mother had him committed to an asylum at Neuilly. He recovered and set to work again. He died on Sept. 9, 1901, at the family estate at Malrome.  Related Paintings of Henri Toulouse-Lautrec :. | Napolean Bonaparte | Portrait of Monsieur Delaporte at the Jardin de Paris | The Milliner | Bar | Profile of a Woman |
Related Artists:
Albert Chmielowski
(born Adam Hilary Bernard Chmielowski; 1845 - 1916) was a Polish religious brother and founder of the Albertines. He is a saint of the Catholic Church. Albert is also known as Brat Albert (Brother Albert); in recognition of his holiness, he has also been called the "Brother of Our Lord", "Brother of Our God", and "Our God's Brother". Adam Chmielowski was born to a wealthy aristocratic family, and initially studied agriculture with the intention of managing the family estate. Involved in politics since his youth, he lost a leg at the age of 17 while fighting in an insurrection. He became a well-known and well-liked artist in Krakew, his political convictions inspiring his interest in the human condition. A gentle and compassionate spirit, Chmielowski felt compelled to help those in need and after years of reflection, decided to follow his calling into the service of God. In 1880, Chmielowski joined the Jesuits, took up the name Albert and abandoned painting. He began a life of service to the poor. In 1887, he founded the Brothers of the Third Order of Saint Francis, Servants of the Poor, known in honor of their founder as the Albertines or the Gray Brothers, after their rough gray habits. In 1891, he founded the women's congregation, the Gray Sisters. The Albertines organized food and shelter for the poor and homeless. Albert believed that the great calamity of our time is that so many refuse to see and relieve the suffering of others. The so-called "haves" live away from the "have-nots", ignoring them and leaving their care to society.
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
Giovanni Toscani
Italian Painter, ca.1370-1430